Veckans artister: Pats, Vit Päls, Anika.

Pats

Nu upplösta Pats från Göteborg smyger sig in i min musiksamling med klockrena popslingor. Utan vidare levereras texter som river upp inombords och ekar inom en likt Broder Daniel och Kent. I viss mån vill jag dra in Håkan Hellström för att beskriva Pats men det är för det mesta oförenligt, stundvis dock tycker jag det skiner igenom.

Flagranta och förföriska synthpartier lägger en grund för lättsamma men ångestladdade gitarriff. Det går inte annat än att säga att det här är indiepop. Musikens samspel med sångarens röst hänger på en tunn tråd – oftast lyckas den låta sig hänga kvar.

Sanningen och ångesten

Kyss mig igen

Vit Päls

Det tog ett bra tag innan jag gav Vit Päls en chans. Fast det stämmer inte, jag gav dem många chanser men tog mig aldrig tiden att ge bandet en ärlig chans. Det tog tydligen bara att bandet skulle lägga ned innan jag hann komma fram till att jag gillar dem.

Vit Päls är inte ett band som tar dig med storm. Det är ett band som gnager i bakhuvudet, där varje mening i texterna tycks vara en diktsamling i sig som är öppen för tolkning.

Låten Död och evigt mörker är det mer fartfyllda äventyret från den senaste (och tyvärr sista) skivan Ägd, som kantas av många andra guldkorn, dock av lugnare karaktär. En sådan låt är Livet är underbart som jag inte kan sluta sjunga för mig själv.

Det ska sägas att det här bandet är inte för alla. För dem som uppskattar det däremot går man många rogivande och uppviglande men ändå ångestframkallande (och paradoxalt nog samtidigt ångestbortdrivande) timmar till mötes.

En känslomässig berg-och-dalbana kort sagt.

Död och evigt mörker

Sov hos mig inatt

Anika

Anika är artistnamnet för Annika Henderson, ursprungligen från Tyskland men tydligen uppväxt och bosatt i Storbritannien om mina källor är korrekta. Anika framför en minimalistisk uppsättning av post-punk med undertoner av en tappning av electronic som bäst kan beskrivas som lo-fi. Imponerande är att 80-tals känslan inte bara är antydd i musiken utan även i lyriken. Annika framför sång på ett sätt som låter likt en blandning av Kim Gordon, Niko och Ian Curtis.

Om första videon Officer Officer föll i smaken rekommenderar jag starkt att titta på det 20 minuter långa live framträdandet i sista videon.

Officer Officer

Live från Kill Your Pop festival #10